Specialist-tandvård; bettskena, flikar i halsen, operation kindtand.
Min tandläkare skickade 2 remisser till specialist-tandvården i vintras.
Den första för att hon dömde ut min kindtand/6-årstand i underkäken. Jag visste om att den var rotfylld i Thailand och mkt lagad, men när hon berättade att den bör opereras bort blev jag skraj. Inte minst pga mammas färska tandproblem då hon under 2019-2020 gick på specialisttandvården i Jönköping. Tog bort tänder, fick inskruvat nya som sedan lossnade osv. Hon var ju dock 78-79 år.
Minns även min fars stora tandproblem och man tänker ju tanken om man också skulle ha anlag för problem. Därför har jag skött mina tänder extremt noggrant och även fått beröm för det i Tranemo.
Men plötsligt kändes detta som ett minne blott. Om det beror på att jag biter hårdare och sover sämre efter hösten 2020, använder CPAP, hade Corona eller bara pga åldern, det vet jag inte.
Den andra remissen var för att göra en ny bettskena och då ingick en uttredning om min hälsa, smärttröskel, spänningar osv. Fick ett träningsprogram för att mjuka upp käkled, träna på att inte spänna tungan utan istället låta den ligga avspänt. Sköterskan är en go och omtänksam kivinna i min ålder som har berättat om sin väg tillbaka från utbrändhet.
Tandläkaren är mer sträng och har ingen "quickfix" när jag gnäller att det är svårt att sova med skenan som går upp mot gommen+ min CPAP. Så jag måste själv jobba på med detta. Vid ett tillfälle frågade de om flikarna jag har i halsen och jag sade att det tillkommit en ny och att den kändes lite störe och torr. De kallade in en annan tandläkare för att bedöma och det blev ännu en remiss; till öron näsa hals.
Ett kort tag senare fick jag genomgå en undersökning med kamera genom näsan ner till hals. Fick därefter ettt samtal och en kallelse för att ta bort en flik och ta vävnadsprov för analys. Detta lilla ingrepp blev dock jobbigare än jag tänkt mig då läkaren tog fram en lång bedövningsspruta som skulle ner i halsen och jag skulle behöva gapa en lång tid eftersom det kunde blöda pga Eliquis. Så jag fick tyvärr panik och vi kom överens om att jag skulle boka en ny tid och få skjuts nästa gång så att jag kunde inta lugnande medicin, dock på egen hand och i lagom dos så att jag ska kunna samarbeta med läkaren. Nej, jag har inte bokat ngn ny tid. Ändå har jag nu genomgått något som varit betydligt tuffare i munnen.
När jag väntade på kallelse för att operera ut tanden under tidig vår kontaktade jag två andra tandläkare för bedömning, som en second opinion. Jag kunde inte tänka på annat under några veckor då jag inte ville få käken uppsågad för att ta ut kindtanden med dess rötter och sedan sys ihop. Jag brukar laga tänder med bedövning utan adrenalin. Adrenalin triggar puls och därmed flimmer vilket jag läst om i min (arytmier) facebooksgrupp där flera varnar för just detta.
Men i detta fall/operation ges det med adrenalin så att blodkärlen drar ihop sig och stillar blödning. Tandläkare 1 höll med att den skulle bort. Tandläkare 2 som är pensionär och hoppar in extra på en estetisk mottagning tog emot mig och förstod att jag verkligen ville ha en annan bedömning. Hon erbjöd sig att laga tanden! På direkten.
Hon sade att hon gärna bevarar istället för att ta bort. Jag hann knappt tänka innan bedövning verkade. Som hon fick slita! En dryg timma fick hon laga denna tand. Hon pustade, svettades (även jag) och sade att hon gjort vad hon kunnat. Att jag måste vara väldigt noga med att ej få in bakterier när så låg. Jag kände ju tyvärr att det inte blev riktigt bra men blev lättad av att ringa specialisttandvården för att säga att jag lagat den och att den får hålla så länge det går.
Efter sommaren var jag hos tandhygienist på ordinarie tandläkare och då erkände jag lagningen. Tandläkaren blev så besviken och utbrast; varför tror du inte på mig? tanden är dålig och ska bort som jag har sagt! Jag sade ledset att jag väntar på min ablation som utlovats före sommaren och nu till denna höst och att jag ville göra den först om några komplikationer osv . Hon sade att det inte blir svårt att ta bort den, att t om hon kunde gjort det. Dessutom bokade hon in tid för laga en fyllning som spruckit, 12 dagar efter min kommande operation ( som skulle ske den 4/10). Det skulle inte bli några problem.
Jag förberedde mig genom att fråga Tina om hon kunde tänka sig komma hit i några dagar, förhoppningsvis bara ett par dagar då jag skulle behöva skjuts och lite hjälp med Hedda osv. Hon tackade ja :) Blev också uppringd av den tandläkare som skulle göra ingreppet då jag önskat det. Vi talade om Eliquis, min rädsla och att jag skulle få lugnande. Han sade att tanden inte såg svår ut. Så den 4/10 jag gick in med en känsla att detta ska gå bra! Nervös men ändå målmedveten.
Nu skulle det gå bra! Fick en mugg med vätska och lades på en operationssäng i väntan på tandläkaren. Vet att jag nämnde att jag inte kände av det....tills jag plötsligt blir ledd in i lägenheten ca 90 minuter efteråt. Haft en total black-out!!! Tina leder mig in samtidigt som det ringer i min mobil. Det är min VC läkare som fått svar på fot-röntgen. Resten av eftermiddagen är skum. Minns bara bitvis delar som sades, gjordes. Tina återberättar att jag hickat kraftigt en bra stund. Inget jag minns. Som tur är sitter bedövning och värktabletter i så första dygnet går riktigt bra och jag känner att nu är detta gjort! Under dag 2 och 3 eskalerar en obeskrivlig värk i käken, i tänder bredvid och det pulserar som ett flimmer i hela området.
Men när jag ringer för att fråga om detta så är det normalt. De förklarar nu som först att detta faktiskt är ett brutalt ingrepp när man sågar av käk-benet, vickar ut tanden osv och det kan ta betydligt längre än de 3-5 dagar det står på pappret jag fick med mig hem, att läka och bli av med värken.
Tina stannar ända till fredagen. Hjälper mig med Hedda, mixar soppor, dammsugar, stöttar mig i den mån som går.
När det gör som mest ont vill jag bara vara i fred. Tar alvedon var 5-6:e timma i sammanlagt 12 dygn! Under dag 5-7 när Tina åkt så smärtar det som mest. Jag får feber, svettas och påverkas mkt. Ringer jour specilaisttandvård på söndagsmorgon dag 6 då ej sovit på 2 dygn men han maler på om att det är tufft att genomgå detta. På 1177 läser jag senare att han skriver att jag avböjt en tid för att komma dit. Blir så ledsen, varför göra så? samma eftermiddag säger det pang och mitt flimmer bryter ut med 205 i puls :-'( Rara Lena kör in mig akut efter en timma då det inte lugnar sig. Får ligga i ett akut rum i 3 timmar, sedan lägger det plötsligt sig och jag får åka hem och sova hemma. Liknande händer igen under veckan med arytimer som pendlar högt och lågt och känner att kroppen arbetar på högtryck.
Går till min ordinarie tandläkare för att visa upp mig inför behöva avboka tid för lagning och det jag känt av i kinden visar sig vara stygn även där. Varför har han sytt mig i kindet får jag inte svar på? Hon avbokar tiden för lagningen då jag knappt kan gapa. Det är svårt att prata. Känner mig ledsen då det verkar vara svårläkt. Tänker på tån som tog 9 veckor att läka. Ska det bli samma?
Hade återbesök på specialisttandvården för bettskenan som jag skulle avboka och ringde min goa sköterska. Jag grät och sade att jag ej kan använda den då denna operation gjorts osv och hon undrade om jag ville komma dit trots att jag ej använt den och sade ja. Väl där tog de in en käk-kirurg som ville ta bort stygnen så att det skulle få läka bättre. Efter det spolade han området då det fastnat saker där och jag fick med mig en spruta hem för att göra det själv. Har gjort detta dagligen i en vecka men igår kände jag att det är som en stor flik i såret och ringde för boka akut-tid till min tandhygienist för att se så att jag fått bort skräpet? Hon säger då att det är en flik som hon behöver göra rent. 7 gånger spolar hon rent! Det blir ömt och jag gråter en skvätt igen. Frågar om det är vanligt? att borde man inte fått veta att sådant KAN ske så att man vet att man eventuellt behöver ta hjälp?
Nu sitter jag här dag 16 efter op.och jag måste säga att jag mist något som stått mig nära i många år; min 6års tand. Du är mycket mer saknad än vad jag kunde föreställa mig. Känner mig även lite orolig över de två tänder bredvid som flyttat på sig lite, ömmar och värker ibland. Knepigt eller även det vanligt tro?
Kommentarer
Trackback
