khunhelena

Hon vill ju så gärna! Hon vill så gärna leva vidare min beundransvärda mor! Jag förstår inte var hon får sina krafter ifrån!? 

Dag 16 har startat och kampen fortsätter! Hon strider och kämpar på med de krafter hon har kvar. ENASTÅENDE.

Jag har varit kvar i Jönköping sedan i söndags. Resandet blev påfrestande och nu får jag vara "nära mor". Med nära menas utanför hennes fönster, som de öppnar när jag kommer. Nu bor jag 650 m från Ryhov och henne så jag promenarar bort tre gånger per dag för att visa mig, skicka in brev och sista två dagarna har jag känt mig mer tillfreds med detta.

Ångesten över hela situationen lyckas jag hålla på avstånd och vi får en fin kontakt. Det räcker att våra blickar möts så känner jag största möjliga kärlek som går att känna. Vi vet precis var vi har varandra. Hon är min mor. Men också min bästa vän. 

Henne har jag flest och mest minnen med. 

Givetvis inser jag att varken hon eller vi är odödliga och själv är ju ganska öppen med att prata om livet och döden.

Men det absolut sista hon var värd att drabbas av är just Covid-19. Hon har fått kämpa så mycket genom livet så jag hade verkligen unnat henne ett annat slut.

Är hon döende nu? Ingen säger det rakt ut och mamma hon kämpar ju på! Men jag har förlikat mig med efter ha pratat med läkaren i två samtal, att detta är för svårt att klara av. Men den behandling mamma får nu lyckades de i våras rädda ca 50% som var mellan 70-80 år. Efter 80 fanns det bara ett fåtal som klarade det. Och det har inte vänt för mamma än. Tvärtom har hon fått nya hinder i form av ny infektion (CRP hög) och feber. Det odlas. Det har satts in antibiotika.Hon får blod och hon får dropp. 

Ändå hade hon igår orkat att skriva ner i sitt block! (se bild)

Hennes hörsel är helt borta sedan ett par tre dagar- antagligen pga medcinen hon fått, syrgasmaskinen och all den påfrestning den och allt annat detta virus ger. Redan för drygt en vecka sedan sade hon att det "bara tjuter i hela huvudet". Så nu finns ett block de kommunicerar med henne. 

Idag skulle jag vara i Lund på hjärtmottagningen men det ska ske i telefon istället. Det som har känts så viktigt för mig att få ordning på är plötsligt inte alls viktigt. Nu är det tyvärr bara COVID, COVID, COVID som tagit över för oss alla, mer eller mindre. Nu ska jag vara stark för min älskade mamma. Sedan ska jag med största sannollikhet strida hårt mot covid själv. Förr eller senare. 

Som mamma sade; Vi kommer alla få det.

Vilken galen värld vi