khunhelena

Inte mycket sammanhängande sömn denna natt heller. Jag slumrar till och vaknar, slumrar och vaknar. Jag förtränger att min mamma inte finns mer. Det blir för mycket ångest-påslag så när jag vaknar ibland tänker jag att hon också ligger därhemma i sin säng och att vi snart ska börja dagen med ett sms. 

Jag kan inte minnas att jag drömt på länge. Väldigt länge.

Men imorse vaknade jag upp av att ha sett min far. 

Jag och Maya var i närheten av Grus & Betong i Tranemo när jag fick syn på pappa komma gåendes på Norrgatan i sin röd-svarta flanellskjorta. Han gick sakta, stapplandes och satte sig på min kusin Hans-åkes mur och pustade ut, som jag ju sett honom göra ibland.

Han sjönk ihop och det såg ut som han skulle falla ihop och jag ropade högt till Maya att skynda sig till honom medan jag skulle hämta bilen för att hämta honom. 

 

Men så vaknade jag och blev påmind om att tre individer som stått mig så nära i livet fattas mig. 

Far 2018-02-26 

Plura 2020-08-03

Mor 2020-11-23

 

Idag går jag in på dag 7 sedan första symtom. Outhärdlig väntan på att bli sämre, få mer symtom eller  kunna få gå mot strömmen och inte få några fler symtom än det mag-relaterade.