Har sitter jag...Pa Hotell Phranang Inn, Ao-nang Krabi - Thailand. Nu ar jag alltsa har igen :) Lyfte fran Landvetter den 27/1 halvhjartat med tarar rinnanndes da bada barnen ar kvar i Sverige.. men halva hjartat drogs till Thailand, som sa manga ganger forr- rattare sagt for 20:e aret !! 1993 kom jag till det leende landet for forsta gangen da jag gav mig ut pa en jordenruntresa, och forsta anhalten var Thailand/ Asien. Sedan dess har jag raknat ut att jag flugit hit 21 ganger !! Otroligt men sant. Fick en impulsiv kansla idag att jag vill oppna denna blogg igen for att fa skriva av mig, och hade jag bara fatt med mig en lap-top hade jag suttit hela kvallen for att skriva, men far se om jag kan bli mer van med att skriva pa telefonen :) Idag hamtade en chauffor oss i Nai yang beach, Phuket och resan hit var rejalt skumpig med massa trafik sa ar annu yr i bollen. Vi satt och smapratade lite, nar vi skulle passera Ao-Luk sade jag till honom att jag bott dar och da blev han riktigt eld och lagor, da han sjalv kommer darifran. Jag berattade att jag bott vid templet pa skolgarden och han utbrast< med Khun Sunit ? "Jag sag ju en farang dar nar jag gick i skolan dar" !!!! Ha ha ha, det var ju jag :) varlden ar liten...Han ar 28 ar och nar han var 11 ar sa bodde jag i ett litet hus pa skolgarden eftersom min pojkvan Maa:s mor var en hogt respekterad lararinna. Han kom ihag scafer-hunden som alla var radda for ( inkl jag) och fageln som ropade mm och som sagt: att det bodde en farang (viting) dar i Ao-luk har val inte hant sedan dess. I Ao-nang ar det resa kaoset for tillfallet da Thaien sjalva ar langlediga, sa det ar trafik och manniskor overallt. Som tur ar kan jag halla mig har "hemma" pa lugna Hotell Phra nang Inn dar jag ju arbetade 1997-1998. Det genuina utseendet och atmosfaren ar kvar, och har traffat ca 10 ur personalen som fortfarande ar kvar..och dessutom kanner igen mig :) Khun Helena !! Aterkommer
