Inte så stor sannolikhet...
Fick idag syn på en Down- kvinna i rullstol (allt mellan 40-60, svårt att avgöra ålder på dem) Hon hade två tofsar i håret, liten och späd, och verkade vara i en annan värld. (jag försökte möta hennes blick). Givetvis for mina tankar iväg till lille Milton, och jag kände mig lite nedstämd när jag tänkte på hur han skulle vara/få det i framtiden....
Men jag kom liksom inte framåt i tänkandet, för allt jag såg var NUET...Att han precis börjat gå, hur han dansar och älskar musik,hur han lär sig mer tecken för varje vecka och hur mycket glädje han ger oss osv. Med tanke på att han blir 3 år i augusti, han har ju några år framför sig att åldras på. och hur stor är sannolikheten att jag finns då när han ev. får fara omkring i en rullstol...
När han är mellan 40-70 år är jag ju mellan 77-108 år :-)) Inte så stor sannolikhet va....
