khunhelena

Dag 1: Landade fort och hart pa phukets flygplats 6.55. Tog oss in till Phuket town och Hotel Metropole (som ingick i vart first-stop paket) Fick rum pa 17:e vaningen (!) sa det svajade rejalt efter flygturen och whiskeyn...Dusch och sadean till fots mot favoritrestaurangen Krua Thai, som visade sig hade stangt (sondag) Fock ga pa ett annat thai-hak, som kunde servera mig en farsk gul TAA HOO (tofu) penang (curry) medan Maya at Kyckling/ris i massor.(tala om basta landet att vara i nar man till 99% lider av mjolk-allergi som Maya formodlingen gor). Sedan fixade vi telefonkort till thaitelefonen och ringde upp ett par vanner, sen blev det sangen och dar hamnade vi anda till det borjade skymma da jag fick se att det blixtade, sa tyvarr hann vi ej ut till Poolen pa taket som jag lovat Maya- fick locka med henne med ett paraply ut pa stan istallet och det blev en timme pa robinsons varuhus..Min mage rasade ihop (tong sia) sa in i det sista var det oklart med om vaga fa massage eller ej...Avslutade dock kvallen med att vi bada fick thai-massage dar massorerna antagligen inte haft nagon 5 arig farang forut, sa de holl pa att ata upp henne med pussar osv. och jag ser att maya verkligen NJUTER av all uppmarksamhet hon far har!!! Hitills ar hon mer harmonisk och gladare an hemma (for tillfallet) iaf.

Dag 2: Vaknade runt 05 av hundar som gralade och redan 6.30 var vi vid frukosten. Sedan var det ju dax for att bada som jag lovat, pa 4:e vaningen pa ett tak och OPS var Maya i -MED horapparaterna (fick ta ur och sola/lufta dem, sedan var de ok igen).Hade planerat att ta en buss (coach) till khao Lak men vagade ej riktigt lita pa mig mage sa jag fick ett basta pris pa taxi dit for 1,800baht och det ar ju trots allt drygt 2 timmmar dit, (ca 20 mail) sa sa fick det bli. men fore det uppsokte vi Krua Thai och jag fick min alskade tofu mm och de skrattade gott at min vikt (uppgang!) 15.30 anlande vi Hotel bhandari- bellboyen valkomnade oss+alla i receptionen som kande val igen oss (men undrade forstas var resten var?) de rodnade nastan for att jag tycker sa mycket om detta stalle :-) Vi fick "var" bungalow nr 115:) forstas och sa ett mega-fruktfat=en inbudan pa en timmes massage. Kandes lite klent med var chokladkartong...Nar jag packar upp springer maya runt och halsar pa alla och plotsligt har hon en bastis i em skane tjej Olivia 6 ar (maya vill givetvis utmana henne i att springa och vinner:) sedan dax for bad i poolen, da blixtar och regn kommer allt narmare-plosligt rakt over oss och hallt pa i ca 2 tim. sa det fick bli roomservice idag, chicken in a basket for Maya. Och sa fick vi traffa harliga khun X igen, som oxa jobbar kvar. makad och fin :-) kramade Maya. Nu vantar sangen, ska bli sa skoont.

Efter allt sökande i mitt liv blev jag både förfasad och förtjust över att vara gravid (2003).
Förfasad var jag över att jag och barnets far inte varit tillsammans i mer än 6 månader, och att vi ens inte bodde tillsammans och att vi inte hunnit lära känna varandra så värst väl. Men förtjust var jag och mycket förhoppningsfull, eftersom jag alltid haft en stark längtan till barn. Kanske detta lilla nya liv skulle få mig mindre fokuserad på mig själv och mina val skulle bli alltmer begränsade i livet. Ja, man skulle ju inte kunna vela vidare på om att bo i Thailand, Halmstad eller någon helt annanstans för nu hade ju mannen sitt fasta arbete och punkt i min barndomsby. Så medan magen växte bodde vi i mitt barndomshem och vi letade/velade efter eget boende, och 2005 när Maya var 1 1/2 år, slog vi till på ett fullkomligt fallfärdigt 3våningshus med fullt renoveringsbehov OCH FULLT MED VALMÖJLIGHHETER.

När min far är involverad ska det gå fort, och mannen gick direkt till huset efter jobbet för att riva två lägenheter.
Sen skulle det ju väljas ritningar- till Kök, badrum, sedan golv,kakel, vitvaror, tapeter, färg i och utanpå hus, möbler, gardiner mm Till sommaren dränerades det, grävdes och lades ny gräsmatta och mur- dessutom for vi till stugan för att ta hand om den+föda vårt andra barn. I denna veva när jag är höggravid inser jag att min dotter, 2 år, inte hör mig när jag ropar. Kalla kårar när jag ringer upp BVC för att fråga om detta/få tid till ev.hörselundersökning.BVC-sköterskan skrattar och tror inte det är så, men om jag vill ska jag få en tid till hösten.
Tack vare far blev många projekt klara innan Milton anlände oss 5 veckor för tidigt som mitt livs största händelse.
Hösten 2006 är fulla av besked, varav många tunga besked med diagnoser. Efter detta kretsar det om att göra val precis varje dag känns det som. Bara under det sista året har jag besökt olika skolor (för både mig och barnens räkning) 
HUR KUNDE JAG TRO ATT DET SKULLE BLI MINDRE VAL I LIVET :-) puh, idag känner jag mig schack matt :-(

Om två timmar ska jag hämta barnen- det är sista "dagis"-dagen för dem. Nu väntar ett långt sommaruppehåll, och blir det ingen praktik för mig ska vi vara lediga fram till v.33. På måndag börjar Maya simskola i 2 veckor,(Tranemo) och veckan efter midsommar blir jag kvar i stugan för att delta i en mycket givande teckenspråkskurs i Vessigebro. (var med i fjol oxå:-)
Vår "California-träff" som skulle vara ikväll har dock blivit inställd :-'(  Jenny från Stockholm fick förhinder, så vi i västsverige bestämde att vänta tills vi alla fem kan träffas. Så nu ligger helgen framför oss utan några direkta planer- men trots dyster prognos blir det nog att styra till kusten. Har varit en hyfsat lugn vecka så det känns som om man ska ha energi till helgen :-)
Först ska jag dock gratta Sandra som går ut gymnasiet och Alexander som slutar 9:an.

I söndags var vi på djurparken hela familjen, där vi hade träff med Mayas kompisgrupp. De sex barn som är med i denna grupp har alla en sak gemensamt; hörselnedsättning. Första gången jag "kastades" in i denna grupp mådde jag fruktansvärt dåligt och ville bara fly ut från rummet. Det var Mayas specialpedagog, Carina, som rekommenderade mig att gå dit för att Maya skulle få träffa andra barn med hörselnedsättning, och att jag skulle få träffa och dela erfarenhet med andra föräldrar, psykolog Thorborg, kurator Annsofie m fl. Eftersom Mayas diagnos var väldigt färsk var jag inte alls mottaglig för att lyssna på de andra föräldrarna som var milslååångt före mig vad det gällde bearbetning osv. Minns att jag grät i smyg när vi körde hem från Borås, men ändå tvingade jag mig att åka dit gång på gång- fast att jag pinades och mådde dåligt. Efter några gånger märkte jag ju att Maya verkade tycka om denna tillställning, med Petra och Carina (pedagogerna) som teckande, sjöng och pysslade med barnen. Nu har det gått 2 1/2 år och nu vill jag inte missa en gång :-) Under dessa två timmar varannan måndag (lite glesare nu) har vi föräldrar så himla mycket att prata om gällande våra barn och deras behov, så tiden bara flyger iväg!! I år har även vi gått med i DHB (döva hörselskadade barn) så vi har bokat in en Skara-helg i augusti, som vi förhoppningsvis kommer åka på och få träffa de andra. En miljö som gör att teckenspråk funkar ypperligt, när happarna är av (under allt badande iaf:-) Lägger in en bild på dem...

Har en liten stund över innan jag ska infinna mig på en intervju...(inför praktik, ev.jobb). Har tillbringat förmiddagen på barnens förskola, där goa hörselpedagogen Petra tagit emot personal och en del av oss anhöriga till Maya. Petra hade ett nytt program (via dator) där man fick simulera Mayas hörselskada( hennes hörselkurva), vilket var både intressant, lärorikt och skrämmande på samma gång. Vi fick se och höra personer prata i ett morgonprogram i TV, och Petra skiftade mellan olika lägen hur man hör i olika lägen. (hur det låter utan/med hörapparater+bullermiljö osv. 
Som många säger; Men Maya hör ju!!!  Då försöker jag säga att visst gör hon det, men frågan är hur det låter för henne och hur mycket av det som sägs hon tar in osv. så detta testet vi fick ta del av idag säger väldigt mycket. Tack till er som kom idag :-) Nu gäller det att ladda inför möte med rektor/övriga inför vad som kommer krävas inför skolstarten 2010.

Ikväll åker jag & Maya till stugan, det var en månad sedan sist, så vi lääängtar. Varit en intensiv vecka med Borås-besök & annat, bl a Mayas kompisgrupp, Milton besök hos öronDr. Jerker, och audionom-Agneta,  Maya varit på BVC-kontroll, Jag har talat med Dr.Göthberg, Dr. Silvias gällande Miltons mage (vi ska dit efter sommaren och göra gastroskopi) Sen har jag ju hostat som f-n hela veckan, så imorse gick jag  till Dr, och fick en ny pencillin-kur :-/  och stark dryck, så nu ska det väl hostas mindre.?? .:-)

Fick idag syn på en Down- kvinna i rullstol (allt mellan 40-60, svårt att avgöra ålder på dem) Hon hade två tofsar i håret, liten och späd, och verkade vara i en annan värld. (jag försökte möta hennes blick). Givetvis for mina tankar iväg till lille Milton, och jag kände mig lite nedstämd när jag tänkte på hur han skulle vara/få det i framtiden....
Men jag kom liksom inte framåt i tänkandet,  för allt jag såg var NUET...Att han precis börjat gå, hur han dansar och älskar musik,hur han lär sig mer tecken för varje vecka och hur mycket glädje han ger oss osv. Med tanke på att han blir 3 år i augusti, han har ju några år framför sig att åldras på. och hur stor är sannolikheten att jag finns då när han ev. får fara omkring i en rullstol...
När han är mellan 40-70 år är jag ju mellan 77-108 år :-)) Inte så stor sannolikhet va....

Här har ni mig, Helena; alias Hellen, Dileva, Boloy- 1:a aprilbarnet :-)  Jag har mycket tänk i huvudet, så nu återstår det bara att se hur mycket som kommer ut...:-)